Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blått sidenskärp. Framför sig hade hon en
uppslagen stambok, på hvars guldkantade blad
hon sirligt präntade ett par vers, som hon
omsorgsfullt afskref från ett stycke solkigt, ofta
öfverkorsadt papper.
— Är det du, Annabella? ... vände hon
sig om, litet förvånad, då fröken Milbanke i
hatt och tyllschal trädde in genom den
hög-hvälfda dörren, som en betjänt höll öppen för
henne.
— Stör jag dig? frågade Annabella
tveksamt.
— Inte det ringaste. Jag håller bara på
med ett par vers till Madame de Gramonts
minnesalbum. Jag hatar att bli ombedd om
sådant af människor, som jag nästan inte
känner och inte bryr mig om.
Annabella instämde förströdt. Med en suck
af trötthet sjönk hon ner i den framskjutna
länstolen, nära Lady Carolines plats. Hon var
mycket varm, det mörka håret var alldeles
fuktigt och klibbigt under den tunga suffletthatten,
och hon slöt välbehagligt ögonen, medan hon
med spetsnäsduken okonstladt torkade sig i
pannan och under hakan.
— Det börjar bli nästan ohyggligt hett här
i London, sade hon klagande, men naturligtvis
märker du ingenting härinne... Jag tänker
jämt på, hur våra stackars soldater måste
plågas därnere i Spanien ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
