Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kom, föll det mig in, att folk kanske skulle tro,
att det vore för hennes skull, för det Byron
friade till henne, som jag inte ville visa mig
... Du vet, hur folk pratar ...
— Det tycker jag du borde ha betänkt
långt förut! sade han sarkastiskt.
— William! ropade hon förebrående. Man
skulle tro ...
Han lyfte befallande upp handen och
af-bröt henne. — Gå på bara, sade han kort.
Hon såg ovilligt och trotsigt på honom
med sina stora bruna ögon, som just nu voro
mycket mörka. Därpå började hon åter
berätta — och plötsligt blef berättelsen både
lif-lig och flytande:
— När jag kom, kom Lady Heathcote
genast emot mig: Det var väl, Lady Caroline,
sade hon, vi ha länge väntat på er... I
detsamma bjöd Frederick Foster upp mig och Lord
Byron kom förbi med Lady Oxford vid armen
... Du vet, att jag aldrig har kunnat fördraga
Lady Oxford, och så har hon alltid ett sådant
småslugt, oförskämdt leende ...
— Bry dig inte om Lady Oxford nu!
Vidare.
— Men ifall du ändtligen vill höra hela
historien, sade Lady Caroline kränkt, blir jag
verkligen tvungen att nämna Lady Oxford. Det
var ju hon som ställde till alltihop. Jag hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
