Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förnuftiga människor, som blott kunna döma
dig efter dina handlingar. Hör du?
— Ja, jag hör, sade hon trotsigt och såg
honom rakt in i ögonen. Och det gör mig
ingenting, och det kan mycket väl hända, att
allt det där är sant... Hvad bryr jag mig om
det? Men det finns en sak, som du aldrig
får säga, ty då ljuger du, och du vet, att du
ljuger.
Ett par sekunder sågo de hvarandra styft
in i ögonen. Caroline kunde inte flytta sig, inte
göra en rörelse, men hon höll sitt hufvud högt
och slog icke ned ögonen för hans blick.
Kinderna hade åter fått färg, läpparna öppnade sig
och det kom en underligt stark, hemlighetsfull
och nästan förklarad glans i hennes ögon.
— Jag älskar dig, William, sade hon
lågt, nästan utan att röra de halföppna
läpparna. Det är början och slutet på alltihop,
och du vet det precis lika väl som jag själf —
kanske bättre: jag älskar dig.
Han släppte förvirrad och skamsen
hennes armar. Hon gjorde intet försök att
öfver-rumpla honom, kastade sig inte i hans armar,
grät inte, urskuldade sig inte. Hon stod blott
stilla som förut med ryggen mot väggen och
såg på honom.
— Kläd dig färdig, Caroline... Han hade
vändt sig bort och drog hastigt i klocksträngen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
