Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på bordet och tyst vändt dem om och pekat
på hvad hon hade skrifvit på dem:
»Detta är Caroline Lamb», stod på
page-bilden, och på flickporträttet stod: »Den
andra, som bara du känner».
Han hade strax tagit sin penna ur
bläckhornet och — medveten om, hur hon ville ha
det — hade han leende dragit ett streck öfver
bägge inskriptionerna, och under dem bägge
hade han skrifvit samma ord: Min Caro.
Hennes förtjusning, då hon öfver hans axel
åter mötte hans blick! Hennes rörande,
jublande, bedårande, bestickande förtjusning!...
Han kunde ännu se de bruna ögonen öfver sina,
höra hennes röst och skratt... Ja, detta var
Caroline — Caroline själf! Hade väl någon
utom precis hon kunnat skrifva detta vårdslöst
fåordiga öppna bref och på samma gång ge
honom detta mycket sägande budskap? Hur
intensivt — hur oemotståndligt lik henne var
icke denna hennes tysta vädjan till honom!
Hur väl hon kände hvar öm punkt i hans själ,
hur intimt förtrogen hon var med hans hjärta,
hans säregna lynne! Hvem utom hon hade
någonsin gissat hans innersta, vekaste känslor
och förstått tala så omedelbart till dem! —
Visserligen alltid på sitt eget språk, men i
alla fall så, att han alltid kunde höra och
begripa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
