Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hur länge?... sade han blott ännu en
gång.
— Alltid, hviskade hon sakta med
nedslagna ögon.
Han smålog och reste sig upp. En stund
stod han borta vid fönstret, orörlig med
ihop-dragna smala ögon och händerna i fickorna,
och såg ut. Därpå kom han åter långsamt bort
och satte sig bredvid henne i soffan.
— Caro, sade han och strök henne med
handen ned öfver ansiktet och de våta
ögonfransarna. Hon kröp snyftande intill honom.
Han sade lugnt i sin vanliga ton:
— Du är ju alldeles förbi, min tös.
Hvar-för har du inte lagt dig att sofva?
— Som om jag...! Hon såg förebrående
upp med sina stora ögon. William...
mumlade hon åter — osäkert frågande, rädd för att
säga för mycket och rädd för att be om
förlåtelse.
— Å, Caro... sade han bara. Han sade
inte mera, men Lady Caroline — som ändå
alltid fordrade så mycket — hörde hans ton
och såg hans blick och kände, att hon vågade
inte begära mera. Inte nu — inte ännu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
