Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han tände sin pipa och använde flera tändstickor,
som om blåsten släckt dem. Men medan de brunno
ända intill hans fingrar och han låtsades dra häftiga
bloss, studerade hans skarpa små blå ögon under
buskiga gråsprängda ögonbryn Michael ytterst
uppmärksamt och Michael stod med spetsade öron och
påpassliga ögon och tittade på denne främling som
han tyckte sig ha känt i hela sitt liv.
Det var en viss missräkning för Michael att denne
förtjusande tvåbente gud ej tog någon vidare notis
om honom. Han försökte till och med göra
närmare bekantskap genom att uppmana honom att
leka, i det han plötsligt lyfte sina framtassar från
marken och satte ner dem igen ett stycke framför
sig med kroppen så framåtböjd att han nästan
vidrörde sanden med bröstet, medan han viftade
muntert med sin korthuggna svans och uppgav ett kort,
inbjudande skall. Men mannen var fortfarande
ointresserad och blossade slött på sin pipa i mörkret
som inbröt efter den tredje vakten.
Aldrig har någon mera raffinerad kurtis haft en
lömskare baktanke att bedraga än då den halvgamle
sexliterstewarden slog sig ut för Michael på ett så
ogenerat sätt. Då Michael, icke alldeles omottaglig
för det förödmjukande i mannens brist på intresse,
gjordé en rörelse som om han hotat att gå sin väg,
slängde han till honom ett buttert:
»Stanna kvar du, hund.»
Dag Doughtry småmyste för sig själv, då Michael
gick fram och nosade länge och allvarsamt på hans
byxben. Och mannen passade på, då han hade
honom så nära, och betraktade honom litet nogare,
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
