Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fnösket, blåste på det så att det brann bättre och
tände pipan med det.
Efter det första blosset slutade han jämra och
stöna, han tycktes bli kvitt sin upphetsning, och
Doughtry, som intresserat iakttog honom, såg
darr-ningen i hans händer och hans hängande läppar
upphöra, saliven rann ej längre från hans mungipor,
och hans sjuka röda ögon fingo tillbaka sitt lugn.
Vad den gamle mannen såg för syner under den
tystnad som nu utbredde sig, kunde Doughtry ej ens
försöka gissa sig till. Han var för upptagen av
sin egen syn i en smutsig och kal liten kammare
i ett fattighus, där en gubbe, mycket lik honom
själv sådan han en gång skulle bli, jämrade och
kved och dreglade av längtan efter en nypa tobak
till sin gamla pipsnugga och han, o fasa, ej ens
kunde få en klunk öl, ännu mindre sex liter.
Och Michael, som vid pipans dunkla glöd
betraktade de båda gubbarna, den ena nedhukad i
mörkret, den andra stående, förstod ingenting av
ålderdomens tragik och visste blott, men det så
mycket mera överväldigande, hur oändligt älskvärd
han var, denne tvåbente vite gud, som med sina
trolska fingrar hade vunnit hans hjärta, med hans
öron, svansrot och ryggrad som medlare.
Då lerpipan var alldeles utrökt, reste sig den
gamle negern med kryckans tillhjälp förvånande
hastigt på sitt enda ben och linkade ner till
stranden. Doughtry måste hjälpa till att skjuta ut den
lilla kanoten från sanden i vattnet. Det var en
urhålkad trädstam, lika gammal och förfallen som
dess ägare, och för att komma i den ulan att välta
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
