Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
människa. Han älskade så, icke emedan lian var
Michael, utan emedan han var en hund.
Michael hade älskat kapten Kellar högre än sitt
liv. Liksom Jerry för sin kapten, skulle han ej
tvekat att offra sitt liv för kapten Kellar. Och då
tider, gick och han kom till den övertygelsen att
kapten Kellar hade gått in i det oundvikliga Intet
på samma gång som Meringe och Salomonsöarna,
blev det hans bestämmelse att precis lika oinskränkt
älska denne sexlitersteward med sitt förståelsefulla
sätt och sin oemotståndliga smackning. Men inte
Kwaque, ty Kwaque var svart. Kwaque höll han
endast till godo med som ett tillbehör, en del av
den mänskliga omgivningen, ett husdjur hos Dag
Dougthry.
Men han kände ej denne nye gud under namnet
Dag Doughtry. Kwaque kallade honom »massa»,
men Michael hörde även andra vita män kallas
så av de svarta. Han hade hört många svarta kalla
kapten Kellar »massa». Det var kapten Duncan
som använde ordet »steward». Michael råkade få
höra honom och underbefälet och alla passagerarna
kalla honom så; alltså blev för Michael hans guds
namn »steward», och han skulle alltid komma att
känna honom och tänka på honom under det namnet.
Så blev det fråga om hans eget namn. Kvällen
efter den då han kom ombord resonnerade Dag
Doughtry med honom därom. Michael satt framför
honom med nosen i Doughtrys knä, hans ögon
vidgade sig och glödde av iver, han spetsade
öronen för att lyssna och lade ner dem igen. och hans
svansstump sopade golvet i extas.
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
