Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med honom. Då han plötsligt släppte honom,
tittade Michael med piskande svans och glittrande ögon,
sin gud i ansiktet. En själ, en individualitet,
någonting andligt glimmade i hans hundögon, och han
var redan full av tillgivenhet för denne gråhårige
gud som talade till honom, han visste ej vad, och
vars röst innebar ett ljuvligt och ofattligt vädjande
till hans hjärta.
»Hej I Kwaque!»
Kwaque, som satt nedhukad på golvet med
korslagda ben, gjorde en paus i sin sysselsättning att
polera en sköldpaddkam, som hans herre
förfärdigat, och såg upp, ivrig att ta emot befallningar och
utföra dem.
»Kwaque, nu du veta namn på den hund. Han
heta Killeny Boy. Du bulta in det namn i digs
huvudknopp. När du tilltalar den hund, du alltid
kalla honom Killeny Boy. Begriper? Om du
glömma det, mig slå skallen av dig. Killeny Boy, hör du ?
Killeny Boy. Killeny Boy.»
Medan Kwaque drog av honom skorna och hjälpte
honom att kläda av sig, betraktade Doughtry Michael
med sömniga ögon.
»Nu har jag det, gosse lilla», sade han, i det han
reste sig och raglade bort till sin koj. »Jag har hittat
på ett namn åt dig — och karaktär också, att sätta
in i hundkatalogen: livlig men foglig. Det passar
dig utmärkt... sluter till som tapeten på väggen.
Livlig men foglig, det är just vad du är, Killeny
Boy, livlig men foglig», fortfor han att mumla,
medan Kwaque hjälpte honom ner i kojen.
Kwaque återtog sitt putsarbete. Hans läppar rör-
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
