Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De båda terrierna voro på honom och fingo käften
full av hans raka, styva hår, då de borrade in
tänderna. Ännu liggande på sidan, ehuru med
ett börjande försök att resa sig, högg han käkarna
om den enes ben så att denne tjöt av smärta och
drog sig tillbaka på tre ben, det fjärde höll han
upp — ett framben vars benpipa Michaels tänder
nästan hade krossat.
Två gånger bet Michael sin andra fyrfotade
fiende och förföljde honom sedan i en cirkel, medan
kapten Duncan höll jakt på honom själv. Michael
gensköt den andra hunden och högg honom bak
i nacken med ett starkt bett. Då foxterriern så
plötsligt hejdades i farten av den större hunden,
blev följden den att han slog i däck med en duns.
Samtidigt kom kapten Duncans andra spark som
hade en sådan kraft att Michaels tänder borrades
tvärsigenom foxterrierns nackskinn.
Nu vände Michael sig mot kaptenen. Vad
betydde det att han var en vit gud? I sitt raseri
över så många angrepp av så många fiender, gav
Michael, som helt fredligt hade sett sig om efter
Kwaque och steward, sig ej tid att resonnera. För
resten var detta en främmande vit gud, som han
aldrig förr hade sett.
I början hade han morrat och skällt. Men det
var en allvarsammare affär att anfalla en gud, och
han gav inte ett ljud ifrån sig då han tog ett
språng emot benet som hotade honom med en ny
spark. Liksom då det gällde katten angrep han
ej direkt. Hans metod var att kasta sig åt sidan
för att undvika och sedan ge benet ett nyp i för-
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
