Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bifarten. Detta knep hade han lärt sig av många
svarta i Meringe och ombord på Eugénie, och det
hade lyckats för honom lika ofta som det misslyckats.
Hans tänder höggo sig fast i en vit buldanbyx.
Denna knyck i kapten Duncans ben kom den
ursinnige sjöbjömen att förlora jämvikten. Han var
nära att falla framstupa, men återtog balansen med
en våldsam ansträngning, snavade över Michael som
beredde sig till ett nytt bett, raglade rundt och
satte sig på däck fortare än han ville.
Hur länge han skulle ha suttit där för att hämta
andan är osäkert, ty nu reste han sig så hastigt hans
korpulens medgav därför att Michaels tänder redan
hade borrat sig in i den köttiga delen av hans
axel. Michael kom ej åt hans vad då han reste sig,
men rev sönder den andra byxen och fick en spark
så att han flög en meter upp i luften, slog en
halv volt och hamnade på rygg nere på däcket.
Hittills hade kaptenen varit på den mest
förbittrade offensiv, och han ämnade fortsätta då
Michael kom på fötter igen och riktade ett nytt
angrepp, icke mot benet eller låret, utan mot strupen.
Han nådde icke så högt, men han bet sig fast i den
fladdrande svarta halsduken och slet sönder den,
då hans tyngd drog honom ner på däck igen.
Det var icke så mycket detta som förmådde kapten
Duncan att ta till defensiven och dra sig baklänges,
som icke mera Michaels tystnad. Den var
olycksbådande som döden. Ingen morrning, inga hotande
strupljud. Han såg rätt framför sig och bara tog
sats. Och han varken skällde då han anföll eller
tjöt då han blev sparkad. Han tycktes ej vara rädd
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
