Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jaktmarksägare eller poliskonstapel identifiera
honom genom hunden — nej, det lax inte.
»Vet ni vad, Killeny kan åtskilligt, han. Han
kan engelska. Dörren till min hytt står öppen nu,
och jag har lagt diverse saker så att han kan
komma åt dem — skor, tofflor, mössa, handduk,
hår-borste och tobakspung. Vad väljer ni för sak?
Namnge den, så skall han gå efter den.»
Passagerarna svarade olika och alla på en gång,
så att alla sakerna kommo på förslaget.
»En av er skall välja», rådde stewarden. »Rösta
på någon».
»Tofflor», sade kapten Duncan, som blev vald
med acklamation.
»En eller båda?» frågade Doughtry.
»Båda.»
»Ici, Killeny», började Doughtry och lutade sig
fram över honom, men måste dra sig undan för
hundens tänder som slogo samman tätt invid hans
näsa.
»Det var mitt fel», sade han. »Jag hade inte sagt
till honom att den andra leken var slut. Hör nu noga
på och lägg märke till om jag ger honom någon
hemlig vink.»
Ingen såg eller hörde något, men med ett skall
av iver och glädje rusade Michael fram till
stewarden med skrattande mun och vrickande kropp,
slickade hänryckt hans händer och njöt intensivt av
att känna sig famnas av dessa älskade händer som
han så nyss velat hugga tänderna i. Sedan gjorde
han försök att göra korta hopp och slicka sin herre
i ansiktet. Ty det hade varit med pinsam ansträng-
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
