Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smidig och vaken som en leopard och yr, litet galen
av alla de tokenskaper och infall som myllrade i
hans raffinerade hjärna. Hör på nu, steward.
Innan vi gåvo oss ut på Gloucesterskonaren, som
doktorn köpt och som var lik en yacht och seglade
om de flesta yachter, bad han mig komma hem
till honom för att ge honom råd angående hans
personliga utrustning. Vi höllo på att se oss om
i en garderob, då han plötsligt sade:
»Jag undrar vad min tös skall tycka om min
långa frånvaro. Vad säger ni? Skall hon följa
med ?»
»Jag hade inte vetat att han hade någon hustru
eller tös. Och jag visade min förvåning och mitt
tvivel.
»Bara för att ni inte tror det, skall jag ta henne
med mig på resan», sade han och skrattade
tjuv-pojkaktigt åt min förvåning. »Kom med, så skall ni
få se henne.»
»Han tog mig med direkt till sitt sovrum och
sin säng, lyfte upp täcket och visade mig mumien
av en finlemmad egyptisk flicka, och det var som
om hon legat där och sovit i tusen år.
»Hon följde med oss på den långa ändamålslösa
resan till Söderhavet och tillbaka igen, och jag
blev sannerligen själv riktigt kär i den förtjusande
varelsen.
Gamle sjöbussen tittade drömmande i sitt glas,
och Dag Doughtry passade på och frågade under
tystnaden:
»Men den unge doktorn? Hur tog han det, då
ni inte hittade någon skatt?»
130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
