Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gamle sjöbussens ansikte strålade av glädje.
»Han kallade mig en förtjusande gammal skojare,
med armen om min axel medan han sade det. Å,
steward, jag hade lärt mig hålla av den unge
mannen som en präktig son. Och med armen om min
axel — och jag vet att det inte bara var en
vänlighet — berättade han mig att vi knappast hade
kommit till River Platte förr än han hade
genomskådat mig. Skrattande och med många klappar på
axeln, som voro mera smekningar än uttryck av
munterhet, påpekade han motsägelserna i min
berättelse (som jag sedan har avhjälpt, tack vare
honom, och avhjälpt mycket bra) och förklarade att
resan hade varit alldeles härlig och gjort honom till
min gäldenär för evigt.
»Vad kunde jag göra? Jag sade honom sanningen.
För honom talade jag också om mitt familjenamn
och den nesa jag räddat det ifrån genom att lägga
bort det.
»Ja, han lade sin arm om min axel. . .»
Gamle sjöbussen tystnade, ty rösten svek honom,
och ett par tårar runno utför hans kinder.
Dag Doughtry skålade tyst med honom, och efter
en klunk ur glaset hämtade den gamle mannen
sig åter.
»Han bad att jag skulle komma och bo hos honom,
och samma dag vi landade i Boston tog han mig
med sig till sitt stora, obebodda hus. Han sade
också att han skulle tala med jurister — den idén
tilltalade hans fantasi — om att adoptera mig. »Jag
skall adoptera både er och Isthar» — Isthar var
namnet på den lilla mumieflickan.
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
