Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Här var jag nu, åter inspärrad i livet, och jag
skulle bli lagligen adopterad. Men livet är en
bedragare. Aderton timmar därefter, på morgonen,
funno vi honom död i hans säng, bredvid den lilla
mumieflickan. Hjärtslag, hjärnblödning — det fick
jag aldrig veta.
»Jag tiggde och bad att de båda skulle bli
begravna tillsammans. Men hans kusiner och tanter
voro ett hårdt, kallt New-England-följe, och de
skänkte Isthar till ett museum, och mig annmodade
de att lämna huset inom en vecka. Jag gav mig
i väg om en timme, och de undersökte mitt lilla
bagage innan de ville låta mig gå.
»Jag begav mig till Newyork. Det blev samma
historia där, men jag hade nu mera pengar och
kunde sköta spelet ordentligt. Likaså i New
Orleans och i Galveston. Jag kom till Californien.
Detta är min femte resa. Jag hade en hård dust
för att få de här tre intresserade, och jag gjorde
av med hela mitt lilla kapital innan de skrevo under
kontraktet. De voro kolossalt lumpna. Förskottera
mig pengar 1 Blotta tanken på det var en
orimlighet. Men jag bidade tiden, skaffade mig en lång
hotellräkning, rekvirerade till sist mitt eget rikliga
förråd av likörer och cigarrer, att betalas av
skonarens ägare. Å, ett sådant oväsen! Alla tre rasade
och sleto av sig håret... av mig också. De sade
att det inte kunde bli något av. Då blev jag genast
sjuk. Jag sade dem att de irriterade mina nerver
och att det var därför jag var sjuk. Ju mera de
rasade, desto säkrare blev jag. Då gåvo de efter.
Och genast blev jag bättre. Och här ä’ vi nu
132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
