Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föråran, sedan kommo långa John och Kwaque,
medan Doughtry (ännu med Corky på axeln) satt
vid styret. Uppe på högen av gepäck i aktern satt
Michael, tittade förväntningsfullt på Mary Turner
och fortfor att morra vresigt åt Scraps, som var
nog dum att vilja leka. Gamle sjöbussen stod vid
styråran och gav, då allt var klart, order att
börja ro.
En morrning från Michael, som reste ragg,
varnade dem att valen icke allenast satte sig i rörelse
utan också var ganska nära. Men hon anföll icke.
I stället kretsade hon långsamt omkring skonaren,
som om hon velat ta sin motståndare i närmare
betraktande.
»Jag slår vad om att hon är öm i skallen efter
allt dunkande och att hon börjar känna det», sadte
Doughtry småskrattande, mest för att hålla
kamraternas mod uppe.
Knappast hade de rott ett dussin årtag förr än
ett utrop från långa John kom dem att följa hans
blick bort till skonarens fördäck, där skeppskatten
holl jakt på en stor råtta. De sågo flera råttor,
tydligen drivna ur sina hål av det stigande
vattnet.
»Vi kan inte lämna katten i sticket», sade
Doughtry för sig själv i bestämd ton.
»Nej, visst inte», sade Gamle sjöbussen, i det han
lade sig över styråran och backade.
Två gånger fingo de gunga på svallvågorna efter
den kretsande valen innan de räddat katten och åter
togo till att ro. Valen tycktes ej ägna dem någon
uppmärksamhet. Det var från den höga tingesten,
160
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
