Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skonaren, som döden hade drabbat hennes unge,
och det var på skonaren hon urladdade sin vrede
och sin sorg.
Just som de rodde bort, vände valen och styrde
kurs ut till havs. På en halv mils avstånd gjorde hon
helt om och gick åter till anfall.
»Med allt vatten i skrovet kommer skonaren att
få sig ett riktigt dråpslag nästa gång», sade
Doughtry. »Vila på årorna och vänta.»
Stöten träffade midskepps och var den svåraste
Mary Turner tagit emot. Stag och spillror av
relingen flögo i luften och hon krängde så våldsamt
att halva hennes våtblanka kopparköl glänste i
solen. Då hon långsamt rätade upp sig, vacklade
stormasten som en drucken men föll icke.
»En knock-out!» utropade Doughtry då han såg
valen tumla sig i vattnet med väldiga,
meningslösa kast. »De ha visst fått sin varma mat, bägge
två.»
»Skonare alldeles slut», anmärkte Kwaque, då
Mary Turners reling försvann.
Hon sjönk fort, och efter några ögonblick var
till och med stormasttoppen borta. Endast valen
var kvar, drev hit och dit på vattenytan.
»Det är ingenting att skrodera om», lydde
Doughtrys likpredikan över Mary Turner. »Ingen skulle
tro oss. En så’n där präktig skuta sänkt, med flit
sänkt, av en gammal valfiskhona 1 Nej, tack. Jag
trodde aldrig på den där gamla sjöbjörnen i
Hono-lulu som påstod att han var den enda som räddades
då Essex sänktes, och lika litet kommer någon att
tro på mig.»
161
Michael, Jerrys bror.
ii
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
