Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjunga litet» —; men Doughtry, som var stolt över
Michael för att han var anledning till sådana
bjudningar, förklarade att konstnärslivet var för
ansträngande för att medge sådana förströelser. Till
Michael sade han, att när de utlovade ett honorar
på femtio dollars, skulle de båda två komma pch
det genast.
Bland den massa bekanta de fingo under sitt
kabaretliv voro två bestämda att genast spela
viktiga roller i Doughtrys och Michaels tillvaro. Den
förste, en politiker och doktor vid namn Emory
— Walter Merritt Emory — var flera gånger med
vid Doughtrys bord, där Michael som vanligt satt
på en stol tillsammans med dem. Bland annat gav
doktor Emory, till tack för sådana inbjudningar,
Doughtry kort till sin mottagning och löfte att gratis
sköta herre eller hund, om de skulle bli sjuka.
Enligt Doughtrys åsikt var doktor Walter Merritt
Emory en intelligent man, otvivelaktigt skicklig i
sitt yrke, men passionerat självisk som en hungrig
tiger. Med den brutala naivitet han kunde tillåta
sig under dessa ändrade förhållanden sade han till
honom: »Ni är märkvärdig, doktor. Det kan vem
som helst se med ett halvt öga. Vad ni vill ha,
det tar ni. Ingenting skulle kunna hindra er utom...»
»Utom vad?»
»Å, utom att det vore fastspikat eller inlåst eller
en poliskonstapel stod och vaktade det. Jag skulle
sannerligen inte på några vilkor vilja rå om något
som ni ville ha.»
»Men det gör ni ju», sade doktor Emory med en
184
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
