Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag har mitt tusen, om det är det ni menar.»
»Nej.» Doughtry skakade på huvudet. »Jag
menar att han inte är till salu för något pris. För resten,
vad skall ni med honom till?»
»Jag tycker om honom», svarade Del Mar.
»Varför kommer jag till det här stället? Varför kommer
allt folket hit? Varför köpa människor vin, hålla
kapplöpningshästar, kosta på sig aktriser, bli präster
eller bokvurmar? Emedan de tycka om det. Det
är svaret. Vi göra allesammans vad vi tycka om,
då vi så kunna, och försöka komma åt den sak vi
vilja ha, antingen vi kunna få den eller inte. Nu
tycker jag om er hund. Jag vill ha honom. Jag
anser honom vara värd tusen dollars. Se på den
stora diamanten på damens finger där borta. Hon
tyckte förmodligen om den och ville ha den och
köpte den utan att fästa sig vid priset. Priset
betydde inte så mycket för henne som diamante;n.
Er hund ...»
»Han tycker inte om er», inföll Dag Doughtry.
»Och det är besynnerligt. Han tycker nästan om
alla utan att tänka vidare på saken. Men han reste
ragg åt er från början. Ingen kan .väl vilja ha en
hund som inte tycker om honom.»
»Det hör inte hit», förklarade Del Mar lugnt.
»Jag tycker om honom. Om han tycker om mig
eller inte, det blir min sak, och det kan jag nog
klara, tänker jag.»
Doughtry tyckte att han bakom den andres
oföränderliga kerubmin skymtade en stålhård grymhet,
som var rent infernalisk, emedan den var fullt
medveten och behärskad. Doughtry gav ej sin fömim-
186
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
