Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För första gången i sitt liv och för sista gången
blev Dag Doughtry överlistad. Det var ett ohjälpligt
nederlag. Livet med sin frihet att komma och gå,
på böljande hav och gungande däck, i
passadvin-darnas rike, fram och tillbaka mellan hamnarna,
upphörde här för honom i Walter Merrit Emorys
mottagningsrum, medan den flegmatiska miss Judson
såg på och förvånade sig över att en människas
kött kan brinna och förkolna utan att offret
förråder det med en min.
Doktor Emory fortfor att prata och försökte en
ny cigarr, och fastän hans väntrum var fullt av
patienter, höll han ett icke allenast långt utan också
livligt och intressant föredrag om cigarrer och
to-baksplantan, hur den odlades och preparerades i
de trakter av världen där den växte.
»Vad den här svulsten beträffar», sade han, i det
han ändtligen började en flyktig undersökning av
Kwaques sjukdomssymtom», kan jag redan av
utseendet sluta mig till att den varken är kräfta eller
tumör eller ens en böld. Jag skulle vilja- säga...»
En knackning på den privata dörren i farstun
kom honom att räta upp sig med en iver som han
ej ens gjorde något försök att dölja. Han gav miss
Judson en vink att öppna dörren, och in trädde
två poliskonstaplar, en poliskommissarie och en
civilklädd herre med polisonger och en nejlika i
knapphålet.
»God dag, doktor Masters», hälsade Emory på
den civilklädde, och till de andra sade han: »God
morgon, herr kommissarie...» »God dag, l im...»
196
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
