Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»God dag, Johnson. — När blev ni förflyttad från
kineskvarteret ?»
Sedan fullbordade han sin avbrutna mening och
sade, uppmärksamt betraktande Kwaques svulst:
»Jag skulle vilja säga att det är det vackraste
rötsår av bacillse 1 ep r ae-kategorien som någon
doktor i San Francisco har haft den äran att
förevisa för sundhetsnämnden.»
»Spetälska!» utbrast doktor Masters.
Och alla studsade då han uttalade det ordet.
Kommissarien och de båda konstaplarna drogo sig
undan från Kwaque; miss Judson tryckte med ett
kväft rop händerna mot hjärtat, och Dag
Doughtry frågade, upprörd men tvivlande:
»Vad dukar ni upp för oss, doktor?»
»Stå stilla! Rör er inte!» sade Walter Merritt Emory
befallande till Doughtry. »Var god och observera»,
sade han till de andra, i det han med den brinnande
ändan av sin cigarr lätt vidrörde den mörka fläcken
över och mellan stewardens ögon. »Rör er inte»,
sade han till Doughtry. »Vänta ett ögonblick. Jag
är inte färdig än.»
Och medan Doughtry väntade, häpen, förvånad
och undrande varför doktor Emory inte fortsatte,
brände den glödande cigarrspetsen hans hud och
kött, tills alla märkte både röken och lukten.
Doktor Emory tog ett steg tillbaka med ett
triumferande gapskratt.
»Nå, gå på nu med vad ni ämnade göra»,
brummade Doughtry, ty händelserna hade kommit för
hastigt och hemlighetsfullt för att han skulle kunna
förstå något. »Och då ni har slutat, ber jag er för-
197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
