Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klara vad ni sade om spetälska och den där
negerpojken. Han är min tjänare, och ni kan inte komma
och lura något sådant i honom... eller i mig.»
»Mina herrar, ni har sett», sade doktor Emory.
»Två alldeles otvivelaktiga fall, herre och tjänare,
tjänaren mera avancerad, med en kombination av
bägge formerna, herrn bara med den anestetiska
formen — han har en släng av den också i sitt
lillfinger. För bort dem. Men efteråt, doktor
Masters, ålägger jag er att låta grundligt desinficiera
amb ulans vagnen.»
»Hör nu ...» började Dag Doughtry stridslystet.
Doktor Emory såg varnande på doktor Masters,
denne såg myndigt på kommissarien, som tittade
befallande på sina båda konstaplar. Men de kastade
sig ej över Doughtry. I stället ryggade de ännu
längre tillbaka, drogo sina battonger och stirrade
morskt på honom. För Doughtry var
konstaplarnas beteende mera övertygande än något annat.
De voro tydligen rädda för att röra vid honom.
Då han steg fram, satte de ändarna av sina utsträckta
battonger mot hans revben för att hålla honom ifrån
sig.
»Kom inte närmare», varnade den ene honom och
svängde sin battong som om han velat slå honom
i skallen. »Stå kvar där ni är, tills ni får vidare
order.»
»Ta på er skjortan och ställ er bredvid er
husbonde», befallde doktor Emory Kwaque, sedan han
plötsligt svängt upp stolsitsen så att han flög ut
på golvet.
198
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
