Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frånstötande människa. Men han tror på sin tur och
är säker på att förtjäna minst femtio millioner på
vår affär och lura mig på min andel. Han är lika
mycket sjörövare som kaptenen han har engagerat.»
»Jag gratulerar er, mr Greenleaf», sade
Doughtry. »Och ni har riktigt rört mitt hjärta genom att
komma hit ut hela den långa vägen en sådan natt
och utsätta er för en sådan risk bara för att säga
farväl till stackars Dag Doughtry, som alltid menade
väl, men har haft otur.»
Men medan Doughtry talade så käckt, såg han
i en strålande syn hela friheten på en skonare där
nere på Söderhavet och kände sitt hjärta krympa
samman då han tänkte på att för honom endast
återstod pestsjukhuset, sanddynerna och de
melankoliska feberträden.
Gamle sjöbussen rätade upp sig.
»Ni sårar mig, sir. Ni sårar mig i mitt hjärta.»
»Förlåt mig då, sir», stammade Doughtry,
fastän han undrade på vad sätt han kunde ha stött
den gamle herrn för huvudet.
»Ni är min vän, sir», fortfor den andre i
allvarligt förebrående ton. »Jag är er vän, sir. Och ni
tror att jag har kommit ut till den här
helveteshålan för att ta avsked. Jag har kommit hit för
att hämta er och er nigger. Skonaren ligger och
väntar på er. Allt är ordnat. Ni ä’ införda i
rullorna på sjömanshuset. Bägge två. Det
gjordes i går genom ställföreträdare som jag själv
skaffade. Den ena var en neger från Barbados. Jag
fick tag i honom och den vite mannen i
sjömanshemmet vid Commercial Street och betalade dem
217
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
