Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till», mumlade Doughtry och stirrade hjälplöst
framför sig, då han påminde sig att det var ett
spetälsk-hus, att stolen där den gamle mannen satt var en
spetälskstol och att golvet varpå hans uttröttade
fötter vilade var ett spetälskgolv.
»Så roligt att träffa er, så innerligt roligt»,
flämtade Gamle sjöbussen och räckte ut handen till
hälsning.
Men Dag Doughtry tog den icke.
»Hur går de)t med skattexpeditionen?» frågade
han liksom i förbigående. »Finns det några
utsikter ?»
Gamle sjöbussen nickade, fick tillbaka
andedräkten och sade, fastän i början viskande:
»Vi ä’ klara att segla så snart ebben börjar
klockan sju nu på morgonen. Hon ligger ute på floden
nu, en liten trevlig skonare, »Bethlehem»,
smäcker och välbyggd, med rymlig och bekväm kajuta.
Hon gick på Tahiti förr, innan ångbåtarna trängde
ut henne. Riklig proviant. Allt är förstklassigt. Det
har iag kontrollerat. Jag kan inte säga att jag
tycker om kaptenen. Jag har sett hans typ förr.
Säkert en duktig sjöman, men en grobian. Född till
sjörövare, ja sannerligen en riktigt elak gammal
gubbe. Och förlagsmannen är just inte bättre. Han
är en medelålders man med dåligt anseende och är
inte i något avseende en gentleman, men han har
godt om pengar — förtjänade först på californisk
olja, utrustade sedan en guldsökare i Brittiska
Columbia, lurade ifrån honom hans andel i de stora
ådror han upptäckte och fördubblade sin egen
förmögenhet fem sex gånger. En högst obehaglig och
216
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
