Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuguandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öppet gap för att bitas, grep Del Mars högra hand
honom blixtsnabbt om underkäken medan han var
i luften och slungade omkull honom på rygg. Ännu
en gång rusade han till anfall, men kastades så
hårdt till golvet att han nästan tappade andan.
Nästa angrepp höll på att bli hans sista. Han greps
om strupen. Två tummar klämdes in i halsen på
ömse sidor om luftröret, alldeles på
halspulsådrorna, så att blodet avstängdes från hjärnan och han
blev medvetslös mycket hastigare än efter det
snabbast verkande bedövningsmedel. Mörker slog
samman omkring honom, och där han låg skälvande
på golvet kom han långsamt till medvetande igen
och såg mannen stå helt likgiltigt och tända en
cigarrett, medan han försiktigt höll ett vaksamt öga
på honom.
»Kom an», utmanade Del Mar. »Jag känner till
dig och dina. Du kan inte få mig spak, och kanske
jag inte heller kan få dig riktigt spak, men jag
kan tvinga dig att arbeta för min räkning. Kom
an, du!»
Och Michael kom. Fastän han visste att han
redan var besegrad av denna tvåbenta varelse, som
icke var varmt mänsklig utan så känslolös och hård
att han lika gärna kunde hugga tänderna i en vägg
eller en trädstam eller ett klippblock, riktade Michael
med blottade tänder sitt angrepp mot hans strupe.
Men det var som att anfalla ett träningssystem.
Resultatet blev det samma som förut. Han greps
om strupen, tummarna avspärrade blodet från hans
hjärna och mörker omvärvde honom. Om han varit
något mer än en normal rashund, skulle han ha
229
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
