Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugufemte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skicklig Shetlandsponny. Den låg på marken. En
karl satt på den. Och oupphörligt lyfte den upp
sitt huvud ur sågspånen och kysste karlen. Det
var allt vad Michael såg, men han förstod att det
var något galet med detta. Han visste inte varför,
hade inga bevis på att det var som han trodde,
men han kände att här låg grymhet, tyranni och
orättvisa bakom. Vad han icke såg var den långa
nålen som mannen höll i handen. Varje gång han
stack den i ponyns bog, lyfte den upp sitt huvud
på grund av en av smärtan framkallad reflexrörelse,
och karlen var genast färdig att möta ponyns mun
med sin egen mun. En publik måste få det
intrycket att ponyn på det sättet uttryckte sin tillgivenhet
för sin herre.
Knappt tio tolv fot därifrån betedde sig en annan
’ Shetlandsponny — en kolsvart — lika underligt
som den behandlades. Rep voro bundna om dess
framben, och varje rep hölls av ett biträde som
ryckte kraftigt i det, medan en tredje karl, som
stod framför ponnyn, slog den på knäna med en
kort, styv rotting. Varpå ponnyn föll på knä i
sågspånen framför mannen med rottingen. Ponnyn
tyckte ej om det och spjärnade stundom så
kraftigt emot med skrevande, styva ben och trotsiga kast
med huvudet, att ryckningarna i repen ej verkade,
utan ponnyn kastade omkull sig på sidan eller reste
sig på bakbenen, då repen slaknade. Men alltjämt
ställdes den upp igen framför mannen som slog den
på knäna med rottingen. Man ville lära den falla
på knä så där som publiken vill ha det, ty den
ser ju endast resultatet av dressyren och har in-
250
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
