Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugufemte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mannens omfamning och kyss satte mod i henne.
Hon rätade upp sig, och då han drog sig ifrån henne,
sade hon med sammanbitna tänder: »Klart.»
»Låt gå!» kommenderade Collins.
Stalldrängarna smackade åt de fyra hästarna, de
satte sig långsamt i gång och började dra.
»Låt dem smaka piskan!» ropade Collins med
ögonen på den unga kvinnan; han såg att ögonblicket
var inne.
Pisksnärtarna träffade hästarnas länd, och de
började trava och rörde upp sågspånen med sina
järn-skodda hovar, stora som tallrikar, så att den stod
som en rök.
Billikens glömde sig. Den hemska synen
framkallade i hans ansikte en uppriktig oro för hustrun.
Och hennes ansikte växlade som ett kaleidoskop.
Först hade det ett spändt och förfärat uttryck som
hos en kristen martyr inför lejonen eller en
dödsdömd som väntar att bilan skall falla. Sedan kom
överraskning och lättnad, då det inte gjorde ondt.
Och slutligen lyste hennes drag upp av ett
triumferande, stolt och lyckligt leende. Hon smålog mot
Billikens och inlade i detta leende hela sin kärlek
till honom och hela sin glädje över att hon gjort
sin sak bra. Och Billikens’ spänning gav sig, och
han gav henne en blick full av kärlek och stolthet,
men då utbrast Harris Collins:
»Här är det inte alls på sin plats att småle!
Bort med leendet! Publiken måste tro att ni är
föremålet för dragkampen. Visa att ni är det. Gör
ert ansikte stelt ända till bristning. Agera
beslutsamhet, viljekraft. Låtsa stor muskelansträngning.
257
Michael, Jer rys bror.
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
