Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugufemte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes knutna händer för att övertyga sig om att
hakarna sutto i.
»Spänn nu musklerna! Skreva med benen. Rak
i ryggen!» Med sina händer gav han hennes armar
och axlar den rätta ställningen. »Kom ihåg att ni
måste ta emot den första tillstramningen med
armarna rätt ut. Sedan stramningen börjat, kan ni
inte böja dem, om ni försöker aldrig så. Men om
de ä’ böjda då stramningen börjar, skrapar
stållinan av er skinnet. Kom ihåg, rätt ut, utsträckta
så att de bilda en rak linje med varandra och med
rYgg- och axellinjen. — Så där. Giv akt nu.»
»Å, vänta en minut», bad hon, och hennes
hållning slappades. »Jag skall göra det — ja, jag
skall göra det, men kyss mig först, Billikens, så
skall jag sedan inte fråga efter om de rycka armarna
av mig.»
Den mörklagde ynglingen, som höll Michael, och
andra åskådare skrattade. Collins visade alls ingen
lust att dra på smilbandet och sade:
»Vi ha ingen brådska, madame, huvudsaken är
att det första försöket lyckas perfekt. Sedan får
ni mera självförtroende. — Bill, det är bäst att ni
ger henne den där kyssen, innan hon griper sig
an.»
Och Billikens lydde, mycket förargad, motvillig
och förlägen, slog armarna om hustrun och kysste
henne varken för flyktigt eller synnerligen
grundligt. Det var en vacker liten varelse, kanske tjugu
år gammal, med ett oändligt barnsligt och
flickaktigt ansikte och en smidig formfulländad kropp på
minst sextio kilo.
256
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
