Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugusjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\
göra. Det skulle vara bortkastad tid. Han anfaller
en, om man ansätter honom för hårdt. Och om
man inte ansätter honom hårdt, förblir han sådan
han nu är och lär sig ingenting. Jag skulle ge
honom respass i denna stund, om inte det vore
otänkbart att Del Mar har tagit miste. Den
stackars Harry visste att han hade en specialitet och
det av prima kvalitet ändå, och det tillkommer
mig att ta reda på den.»
»Undrar om han är en lejonhund?» sade Charles.
»Han är av den sorten som inte ä’ rädda för
lejon», instämde Collins. »Men vad kan han göra
för en särskild konst med lejonen? Sticka
huvudet i deras gap? Det har jag aldrig sett någon
hund göra, och det är en idé. Men vi kan
försöka. Vi ha försökt nästan allt annat.»
»Vi ha ju gamle Hannibal», sade Charles. »Han
tog ett flickhuvud i gapet då han var hos
Sales-Sinker.»
»Men gamle Hannibal börjar bli retlig», invände
Collins. »Jag har observerat honom och försöker nu
göra mig av med honom. Alla djur kunna råka ur
sina gängor en gång, i synnerhet de vilda. Ser ni,
deras liv är inte naturligt. Och när de slå sig lösa,
— ja, då är det godnatt. Man förlorar de pengalr
man lagt ner på dem, och om man inte är säloer i
sitt yrke, kan man till och med mista livet.»
Och Michael kunde mycket väl ha fått försöka
sig på Hannibal och fått sitt huvud avklippt i dennes
väldiga gap, om icke en lycklig tillfällighet inträffat.
I nästa ögonblick fick Collins ta emot en hastig
rapport av sin lejon- och tigerskötare. Denne var
280
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
