Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugusjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ge en blandrashund ett ordentligt kok stryk;
vad gör han då? Han kysser ens hand och är lydig
och kryper på magen för att få göra vad man vill
ha honom till att göra. De ä’ slavnaturer. Die
sakna kurage, och kurage vill man inte ha hos
en konstmakarhund. Rädsla är bättre. Ge en
full-blodshund ett kok stryk, så får ni se vad som
inträffar. Ibland dö de. Det har jag varit med om.
Och vad göra de, om de inte dö? Antingen bli
de styvsinta eller ilskna eller bägge delarna. Ibland
bitas de och skumma av raseri. Man kan döda
dem, men inte hindra dem från att bitas och
skumma av raseri. Eller också bli de tredska. De ä’
de värsta. Jag kallar det: passivt motstånd. De
anfalla en inte. Om man också pryglar livet ur
dem, får man dem inte ur fläcken. De ä’ som de
kristna martyrerna som brändes på bål eller
kokades i olja. De ha sitt huvud för sig, och de
ändra sig inte, vad man än gör med dem. Hellre
dö de. Och det händer verkligen. Jag har haft
sådana där och vet det av egen erfarenhet. Jag
har kommit till det resultatet att man skall ,akta
sig för fullblodshundar. De få övertaget. De ta
bukt på en. Man kan aldrig ta bukt på dem.
Och de stjäla tid ifrån en, trötta ut ens tålamod
och ä’ dyra.
»Se till exempel på den här terriern.» Collins
antydde Michael, som stod ett stycke bakom honom
och surmulet åsåg vad som försiggick på arenan.
»Han är fullblod både på fädernet och mödemet och
därför oduglig. Jag har aldrig givit honom ett
ordentligt kok stryk, och det skall jag heller aldrig
279
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
