Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuguåttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att de behandlas som bortklemade älsklingar och
att de älska sina herrar in i döden. Men Gud hjälpe
oss alla och våra middagspoletter, om publiken
kunde få kasta en blick bakom kulisserna. Varenda
djurförevisning skulle ögonblicklgien bli förbjuden,
och sedan fingo vi allesammans se oss om efter ett
annat yrke.
»Ja, och det begås en oändlig massa brutaliteter
på arenan och midtför publikens ögon. Det värsta
skoj jag har sett i den vägen var Lotties. Hon
hade en hop dresserade kattor. Hon älskäde dem
passionerat inför hela publiken, i synnerhet om
deras trick inte gick bra. Vad gjorde hon då? Hon
tog katten i sin famn och kysste den. Och då
hon satte ner den igen, gjorde den sin konst alldeles
perfekt, den dumma publiken applåderade som
galningar åt den godhet och humanitet hon hade visat.
Hade hon verkligen kysst katten? Jag skall tala
om vad hon gjorde. Hon bet den i nosen.
»Eleanor Pavalo lärde^ sig detta trick av Lottie
och använde det själv mot sina miniatyrhundar.
Mången hund arbetar på arenan med spikar i
halsbandet, och en behändig karl kan nypa en hund i
nosen utan att någon bland publiken märker det.
Det är bara skräcken som verkar. De flesta hundar
hålla sig raka därför att de veta hur det går för
dem om de falla ner på fyra fötter.
»Kom ihåg kapten Roberts och hans stora
danska doggar. De voro inte fullblodshundar. Han
hade dem inackorderade här två gånger. Man
kunde inte gå fram bland dem annat än med en knöl-
293
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
