Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugunionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vad har det händt den andra då?» frågade
dressören.
»Alphonso — det är den stora leopardhannen
— blev ilsken i morse och gjorde frikassé av honom.
Jag måste komma honom till hjälp. Han var lika illa
tilltygad som en häst vid en tjurfäktning. Men han
räddade mig i alla fall. Om inte han hade varit,
skulle jag h|a fått mig ett dråpslag. Alphonso får
så’na där anfall ganska ofta nu för tiden. Det är
den andra hunden han har rivit ihjäl för mig.»
Collins skakade på huvudet.
»Jag har ingen Airedale-hund», sade han, men så
råkade hans ögon falla på Michael. »Försök den
irländska terriern», föreslog han. »De ha samma
lynne som Airedalarna. Ganska nära släkt för
resten.»
»Jag håller mest på Airedalar, då det är fråga om
lejonhundar», invände leopardmannen.
»Irländska terriers ä’ också lejonhundar. Ta den
där. Se så stor och tung han är. Och han är som
eld i krut, må ni tro. Han är inte rädd för
någonting. Försök honom. Jag lånar er honom. Om han
duger, säljer jag honom för billigt pris. En irländsk
terrier som leopardhund, det är något nytt».
»Om han råkar ut för de där kattorna, är det
slut med honom», sade Johnny till Collins, då
leopardmannen ledde bort Michael.
»Då förlorar kanske konstvärlden en stjärna»,
svarade Collins med en axelryckning. »Men jag vill
bli av med honom. Då en hund så där går i ständig
ilska, är det slut med honom. Jag kan aldrig åstad-
301
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
