Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugunionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komma något med sådana. Det vet jag av
gammal erfarenhet.» — —
Michael fick göra bekantskap med Jack, den
överlevande Airedalaren, och dagligen tjänstgöra
tillsammans med leoparderna. I de stora fläckiga
kattorna igenkände han arvfienden, och redan innan
han knuffades in i buren, knorrade sig hans
nackskinn så att håret reste sig på ända. Det var ett
spännande ögonblick för alla som hade med saken
att göra, då en ny hund släpptes in i buren. Den
linhårige leopardmannen, som hette Raoul
Castle-mon och kallades Ralph av sina närmaste bekanta,
var redan inne i buren. Airedalaren var med honom,
och utanför stodo flera karlar beväpnade med
järnspett och långa stålgafflar. Dessa vapen stuckos
in mellan järnstängerna som en hotelse mot
leoparderna, vilka nu mot sin vilja skulle tvingas att visa
vad de dugde till.
De blevo genast förargade över Michaels besök
i buren, fräste, piskade med sina långa svansar och
hukade sig ner för att ta språng. I det samma höjde
tränaren sin röst i skarpt befallande ton och lyfte
piskan, medan karlarna utanför hotfullt stucko in
sina järnspett i buren. Med sin obehagliga
erfarenhet av hur järn smakade bibehöllo leoparderna sin
nedhukade ställning, men de fräste ännu och piskade
ilsket med svansen.
Michael var ingen pultron. Han smög sig ej bakom
mannen för att få skydd. Å andra sidan var han för
klok för att anfalla så fruktansvärda varelser. Vad
han gjorde det var att med rest ragg gå styvbent
302
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
