Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugunionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Saras ankomst och vad som sedan inträffade var
några sekunders verk. Släpande kedjan efter sig
kom den lilla gröna apan, den svansförsedda honan,
som kunde känna kärlek och hysteri och var på
långt håll släkt med kvinnan, framstörtande till
burens järngaller och trängde sig igenom. Samtidigt
fick slagsmålet stegrad våldsamhet. Michael
slängdes genom luften med sådan fart att han nästan
törnade emot burens närmaste kortsida, föll till
golvet, försökte springa upp, men sjönk samman igen,
medan blodet strömmade från ett förfärligt sår i
hans högra bog. Sara sprang till honom, slog
armarna om honom och tryckte honom moderligt mot
sitt lilla platta, håriga bröst. Hon uppgav
förskrämda skrik, och då Michael försökte resa sig på sitt
illa tilltygade framben, bannade hon honom med
öm oro och bemödade sig att med sina armar hålla
honom tillbaka från striden. Och i sitt raseri
kastade hon ilskna blickar på Alphonso och utslungade
gälla förbannelser över honom.
En kofot träffade den stora leoparden i sidan
och gjorde honom utom sig. Han slog efter
vapnet med tassen, och då det åter riktades mot
honom, kastade han sig över det och bet i järnet
med sina tänder. Med ett språng var han framme
vid gallret och rispade med ett slag av sin tass
upp underarmen på mannen som hade stuckit
honom. Kofoten föll till golvet och mannen flydde.
Alphonso rusade tillbaka till Jack, som nu var en
bedrövlig motståndare och endast kunde flämta och
stöna där han låg och vältrade sig i sitt blod.
Michael hade lyckats resa sig på sina tre ben och
306
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
