Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förflutna liv. Han lekte åter som valp på verandan
till mister Haggins bungalow i Meringe, eller sprang
tillsammans med Jerry längs jungelbrynet utmed
flodstranden för att speja efter krokodiler, eller
lärde sig av mister Haggin och Bob att — liksom
Biddy och Terrence — betrakta svarta människor
som lägre och föraktliga gudar, vilka alltid måste
hållas strängt på mattan.
På skonaren »Eugénie» seglade han med sin andra
husbonde, kapten Kellar, och på stranden vid Tulagi
förälskade han sig i Steward med de trolska
fingrarna och seglade bort med honom och Kwaque
på ångaren »Makambo». Steward förekom oftast
i hans syner på en dimmig bakgrund av fartyg och
individer sådana som Gamle sjöbussen, Simon
Nishikanta, Grimshaw, kapten Doane och den lilla
kinesgubben Ah Moy. Och icke minst sysslade hans
drömmar med Scraps och Corky, den modiga lilla
livsvarma fjäderbollen, som tappert slog sig fram
under sin korta saga i solskenet. Och Michael tyckte
att Corky klängde sig fast vid honom på den ena
sidan och talade sin rotvälska i hans öra, medan
Sara hakade sig fast vid honom på andra sidan
och tjattrade sina ändlösa och obegripliga historier.
Och så tyckte han sig djupt nere i öronroten känna
Stewards trolska, smekande fingrar.
»Jag har då otur», brummade Wilton Davis, då
han såg sig omkring på sina hundar, medan luften
ännu dallrade av alla svordomar han slungat ut
i den första förargelsen.
»Så går det när man litar på en supig teater-
313
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
