Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tväiviggar till hundar som alltid gläfste och morrade
mellan burspjälorna. Michaels dysterhet hade
blivit för djup för att han skulle bry sig om att gräla.
Hans enda önskan var att få vara i fred, och det
fick han ända till överdrift under de första fyrtioåtta
timmarna.
Wilton Davis hade samlat sin trupp litet i förtid,
så att det dröjde flera dagar innan programmet
skulle bytas om. Han passade nu på och for och
hälsade på sin hustrus föräldrar i New Jersey och
lejde en av ordonnanserna till att ge hans hundar mat
och vatten. Det skulle denne ha gjort, om han ej
råkat i gräl med kaféägaren, vilket hade till följd
ett hål i skallen och en ambulansresa till sjukhuset.
Till råga på allt blev teatern stängd i tre dagar
för att man skulle få företaga vissa av
brandchefen påbjudna ändringar.
Ingen kom upp till rummet, och efter flera
timmar kände Michael sig hungrig och törstig. Tiden
gick och hans längtan efter mat avlöstes av längtan
efter vatten. I skymningen blev skallet och gläfset
ihållande och övergick under nattens långa timmar
till tjut och jämmer. Endast Michael gav icke ett
ljud ifrån sig, utan led tyst.
Det dagades, och timmarna släpade sig långsamt
fram till en ny kväll, och den andra nattens mörker
sänkte sig över en scen bakom scenen, i och för sig
tillräckligt hjärtslitande för att utgöra en
förkastelse-dom över alla djurföreställningar på alla teatrar
och i alla menagerier i världen. Jag kan icke säga
om Michael drömde eller halvt yrade, men hur det
än var, genomlevde han åter det mesta av sitt
312
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
