Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Davis argt och svängde med en kort järnten som
han hade i handen. »Men om ni nödvändigt vill ha
stryk, så vänta tills föreställningen är slut. Men
först och främst skall jag klå upp den där hunden.
Kom med och se på. Djäkla hundracka, hur skulle
jag kunna ana det där? Han var nykommen. Har
aldrig tjutit på repetitionerna. Hur skulle jag kunna
veta att han skulle ge hals, medan vi arrangerajde
vår scen bakom tablåridån?»
»Det var ett infernaliskt oväsen ni ställde till»,
sade teaterns direktör till Davis, då denne med
Dick Bell i hälarna kom fram till Michael, som
reste ragg där han stod mellan ordonnansens ben.
»Ingenting mot vad jag ämnar ställa till nu»,
svarade Davis i det han grep hårdare om
järn-tenen och lyfte upp den. »Jag ämnar slå ihjäl
honom, prygla liv och anda ur honom. Vänta ska ni
få se.»
Michael besvarade hotelsen med en morming,
hukade sig ner för att ta språng och höll ögonen på
järntenen.
»Det låter ni allt bli», sade ordonnansen.
»Det är min hund», förklarade Davis i tvärsäker
ton.
»Men det är jag som har hand om förståndet»,
svarade ordonnansen. »Slå till honom en enda gång,
så får ni se hur det går. Hundar ä’ hundar, och
människor ä’ människor, men vad n i är, det kan
jag ta mig tusan inte säga så noga. Ni får inte
slå den där hunden. Första gången han beträdde
en scen i sitt liv, se’n han hungrat och törstat i
två dagar. — Å, jag vet nog, herr direktör...».
321
Michael, Jer rys bror.
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
