Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Om ni slår i hjäl hunden, kostar det er en dollar
till renhållningskarlen som skaffar bort liket», sade
direktören.
»Den skall jag gärna betala ut», sade Davis och
lyfte åter järntenen. »Jag får allt valuta för den.»
»Ni djurförevisare ä’ då för vidriga», utbrast
ordon-nansen. »Men jag vill säga er en sak: om ni slår
honom en enda gång med den där lilla järnstången,
så klår jag upp er så grundligt att jag förlorar
min plats och ni kommer på lasarettet.»
»Nej, hör nu, Jackson ...» sade direktören i
hotande ton.
»Säg ingenting till mig», lydde svaret. »Jag vet
vad jag gör. Om den där lymmeln rör hunden med
ett finger, låter jag min plats ryka så långt vägen
räcker. Jag är led .på att se de där djävlarna
misshandla sina djur. Jag får kväljningar bara jag ser
dem.»
Direktören kastade en blick på Davis och ryckte
hjälplöst på axlama.
»Det är inte värdt att bråka nu», rådde han.
»Jag vill inte förlora Jackson, och han ger er
respass till sjukhuset, om han kommer i farten. Skicka
tillbaka hunden. Er hustru har talat om för mig
var ni har fått honom ifrån. Sätt honom i en bur
och skicka honom tillbaka utan att betala frakten.
Det tar inte Collins illa upp. Han vänjer honom av
med att sjunga och lär honom något annat.»
Davis sneglade på den blodtörstige Jackson och
tvekade.
»Vet ni vad», fortfor direktören i övertalande ton,
322
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
