Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettioförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nom och fyllde hela hans varelse med syner och
förnimmelser av detta Annorstädes, som han aldrig
skådat i sitt eget liv.
Förknippat med den vakna drömmen om
Annorstädes var minnet av Steward och kärleken till
Steward, av vilken han lärt sig sjunga just denna följd
av toner som nu exekverades av den fiolspelande
cirkusryttaren. Och Michael öppnade munnen, hans
strupe vibrerade, hans framfötter gjorde nervösa
små rörelser som om han verkligen sprungit, liksom
han nu sprang i sin fantasi, tillbaka till Steward,
tillbaka genom alla sekler till den borttappade
hjorden av bröder och tillsammans med den skugglika
hjorden av bröder ilat över de snöklädda vidderna
och genom skogarnas tempelvalv på jakt efter föda.
Den borttappade kamrathjordens spöklika
skepnader skymtade omkring honom medan han sjöng
och störtade framåt i vaken dröm. Fiolisten
tystnade förvånad, karlarna petade till aporkesterns
anförare och läto honom snurra vildt omkring på sin
vridstol, och Johnny skrattade. Men Harris Collins
spetsade öronen. Han hade hört att Michael noga
följt med melodien. Han hade hört honom sjunga
— inte bara tjuta, utan sjunga.
Det blev tyst. Orkesteranföraren upphörde att
snurra och gräla. Männen som satt fart i honom
höllo käppar och trådar orörliga i sina händer.
Aporna i orkestern darrade av skräck för vad som
vidare skulle inträffa. Fiolspelaren gapade. Johnny
skrattade ännu så att han kiknade. Men Harris
Collins funderade, rev sig i huvudet och fortfor att
fundera.
328
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
