Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettiotredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
repet, som gjorde honom nervös, försökte riva bort
det trånga skinnbandet som fjättrade hans hals, föll,
rullade om, blev allt mer och mer nervös genom
beröringen med repet och uttömde i en halvtimme
sina krafter på en fruktlös kamp med detta livlösa
ting. Så bryter man ner tigrar.
Uttröttad, till och med plågad av kväljningar
efter den nervspänning han försatt sig i genom
sin egen ilska, lade han sig slutligen ner midt på
golvet, piskade med svansen, hatade med ögonen
och underkastade sig den åtsittande tingesten
omkring halsen, som han funnit att han ej kunde bli
kvitt.
Till hans förvåning, om en sådan känsla ingår i
en tigers själsverksamhet, slogs bakdörren i hans
bur upp och fick stå öppen. Han betraktade denna
öppning med stridslysten misstänksamhet. Ingen
människa och ingen hotande fara syntes till där.
Men hans misstankar växte. Bland dessa
människodjur inträffade alltid sådant som han icke visste
och icke kunde förstå. Han föredrog att stanna
där han var, men bakifrån, mellan burens
järnstänger, inträngde skrik och skrän, pisksnärtar och
de långa järngreparnas smärtsamma styng.
Släpande repet efter sig, utan tanke på flykt, men i
hopp att komma åt sina plågoandar sprang han ut
i gången som löpte bakom cirkeln av jordfasta
burar. Gången var ödslig och mörk, men längre
bort såg han ljus. Med långa språng och
rytanden rusade han bort i denna riktning och
framkallade ett helvete av skrän och vrålande läten från
djuren i burarna.
346
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
