Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettiotredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han ilade genom ljuset och in i ljuset, bländad
av dess glans, och hukade sig ner med lång,
piskande svans, för att vänja sig vid situationen. Men
det var blott en annan och större bur han nu var i,
en mycket stor bur, en väldig, klart upplyst arena
överallt kantad av burar. Den var tom så när som
på honom själv, men uppifrån takbjälkarna
nedhängde block och taljor och sju starka järnkedjor
som genast väckte hans misstankar och avtvingade
honom ett rytande.
I en halvtimme drev han omkring på arenan,
som var det största fria och ändå avspärrade
område han beträdt under sina tio veckors
fångenskap. En med hake försedd järnstång drog sedan
bukten av hans släpande rep ut till karlarna där
utanför. Genast grepo tio av dem tag i den, och
han skulle ha rusat emot dem fram till gallret, om
inte Mulcachy i det samma trädt in på arenan
genom en dörr på den motsatta sidan. Inga
järngaller funnos mellan Ben Bolt och den där mannen,
och Ben Bolt gick till anfall. Men samtidigt greps
han av en misstanke, ty den lille bräcklige mannen
framför honom tog ej till flykten och hukade sig
ej ner, utan stod där och väntade på honom.
Ben Bolt kom aldrig fram till honom. Först
hejdade han sig i sitt anlopp på grund av en
försiktig ingivelse, kröp framåt med viftande svans och
granskade mannen som tycktes vara ett så lätt
byte, Mulcachy var försedd med en långsnärtad
piska och en vass järngaffel. I bältet, som var
fullsatt med lösa patroner, bar han en revolver.
Ben Bolt hukade sig ner ännu mera och kröp
347
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
