Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettiotredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han steg långsamt upp i luften igen, hängande fast
med halsen, och började kvävas.
Han drogs åter tillbaka vid svansen under
upprepade styng i bröstet och sänktes hastigt ner, men
så plötsligt att han slog volt med kroppen och
föll framstupa tvärs över stolen. Den smula
andedräkt han hade kvar tycktes ha prässats ner av
det våldsamma fallet. Hans ögon stirrade slött som
en dåres. Han flämtade ohyggligt, och hans huvud
rullade av och an. Det rann dregel från hans
mun och blod från hans nos.
»Hissa!» ropade Mulcachy.
Åter hissades Ben Bolt långsamt upp, vildt
sprattlande dådet stramande halsbandet utestängde luften.
Han gjorde ’så våldsamt motstånd att han, innan
bakfötterna släppt marken, rusade fram och tillbaka
och sedan svängde av och an i luften som en pendel.
Över stolen firades han ner och under en bråkdel
av en ’sekund satt han där som en människa. Sedan
uppgav han ett förfärligt läte och hoppade.
Det var varken tjut eller morrning eller rytande,
detta läte, utan ett riktigt skrik, som om något
brustit inom honom. Han var endast några tum ifrån
Mulcachy, då ännu ett löst skott avfyrades i hans
andra näsborre Och karlarna vid repet ryckte honom
tillbaka så plötsligt att de nästan bröto halsen av
honom.
Denna gång firades han fort och sjönk ner på
stolen som en halvtom mjölsäck och fortfor att sjunka
tills han vek sig på midten med det stora, gulbruna
huvudet dignande framåt och låg medvetslös på
marken. Hans svarta och svullna tunga hängde ut ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
