Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettiotredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
munnen. Då man slog vattenhinkar över honom,
brummade han och stönade. Och så slutade den
första lektionen.
»Det går bra», sade Mulcachy dag efter dag,
medan dressyren pågick. »Med tålamod och
oförtröttat arbete skall det nog gå. Jag har kuvat
honom. Han är rädd för mig. Allt vad som nu
fordras är tid, och tiden ökar ett sådant djurs
värde.»
Icke den första dagen eller den andra eller den
tredje brast verkligen detta »något» inom Ben Bolt.
Men då fjorton dagar gått, brast det. Ty den dagen
kom då Mulcachy gav stolen ett rapp med sitt
piskskaft och medhjälparen genom gallret stack Ben
Bolt i sidan med järngaffeln och kungstigern, allt
utom kunglig, smygande som en pryglad katt, i
ynklig skräck, tassade bort till stolen och satte sig
på den som en människa. Nu var han en »dresserad»
tiger. Att se honom sitta så där, tragiskt
parodierande människan, har ansetts och anses ännu vara
»lärorikt» för publiken. —
Det andra fallet — St. Elias — var svårare och
det betraktades som ett av de sällsynta fall där han
misslyckats, fastän alla erkände att det var ett
oundvikligt misslyckande. St. Elias var ett väldigt
vidunder till Alaskabjörn, som var godmodig och till
och med lustig och humoristisk på björnars sätt.
Men han hade sin egen vilja, och den var lika massiv
som hans kropp. Han kunde övertalas att göra saker
och ting, men han lät ej tvinga sig att göra något.
Och inom djurdressyrens värld, där konsterna måste
utföras med ett urverks precision, finns det föga
353
Michael, Jerrys bror.
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
