Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettiosjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Harley var saktmodig och övertalande och tålig,
medan han försökte få fuxen att ta ut språnget.
Röst och tyglar talade ett mildt språk, men hästen
vägrade att lyda, och det heta fullblodet i hans
ådror kom honom att svettas och löddra. Det unga
gräsets sammet revs upp av hans hovar, och hans
rädsla för vattnet var så stor att han, varje gång
han var nära att hoppa, plötsligt styvnade till och
stegrade sig. Det var för mycket för Michael.
Han riktade ett språng mot hästens huvud, då
han kom ner med framfötterna, och språnget
följdes av ett skall. I detta skall låg klander och hot,
och då hästen stegrade sig igen, hoppade han upp
efter honom och hans tänder slogo ihop tätt under
fu.xens mule.
Villa red tillbaka utför sluttningen till den
motsatta stranden.
»A, herre Gud, hör på honom!» ropade hon. »Han
skäller verkligen!»
»Han tror att hästen har ondt i sinnet mot mig»,
sade Harley. »Det är det som eggar honom. Han
har inte glömt att skälla. Han läser lagen för
fuxen.»
»Om han biter honom i nosen, blir det värre
än så», varnade Villa. »Var på din vakt, Harley,
annars gör han det.»
»Seså, Michael, couche och var stilla nu»,
befallde Harley. »Det har ingen fara, säger jag.
Couche.»
Michael lade sig lydigt, men han protesterade,
och han tog ej ögonen från hästen, och han spände
377
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
