Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettiosjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla sina muskler för att ta ett språng i händelse
fuxen åter skulle hota att göra Harley illa.
»Jag kan inte ge efter för hästen nu, annars
får jag honom aldrig att hoppa», sade Harley till
sin hustru, i det han kastade om hästen och red
tillbaka ett stycke. »Antingen tvingar jag honom över
nu, eller också kastar han av mig.»
Han kom tillbaka i fullt galopp, och fuxen som
ej kunde stanna, tog mot sin vilja ut språnget över
ån, som han var så rädd för, och klarade sig så
bra att han kom ner drygt två meter bortom den
andra åbrädden.
Nästa gång som Michael skällde var då Harley
på samma hetblodiga häst försökte stänga en
halvöppen grind på en brant bergväg. Michael åsåg
sin människoguds fara så länge han kunde och
tog sedan ett språng mot fuxens huvud, ursinnigt
skällande.
»Hans skall hjälpte i alla fall», sade Harley då
han lyckades stänga grinden. »Michael måste ha
sagt honom att han skulle ge honom på tafsen,
om han inte uppförde sig rätt.»
»Han har i alla händelser inte tunghäfta», sade
Villa skrattande, »om han också inte är särdeles
vältalig.»
Michaels vältalighet sträckte sig icke längre.
Ingen hörde honom skälla utom vid dessa båda
tillfällen, då hans gud tycktes vara i fara. Han skällde
aldrig på månen eller på bergets ekon eller på
något som rörde sig. Ett särskilt eko, som man
hörde direkt från manbyggnaden, var ofelbart en
anledning till motion för Jerrys lungor. Vid sådana
378
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
