Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 102 —
fonso, att ni blir älskvärdare, om ni jämt full av
förebråelser ser på mig."
"Vad skulle jag ha att förebrå er Marion? Säkert
endast er förändring," ropade Alfonso.
"En inbillad förändring," svarade hon kort. "Säkert
har ni ingenting att förebrå mig monsieur de Toledo.
Är det mitt fel, om jag äntligen åter blivit förnuftig?
— Det kommer en viss ung man till oss, om vilken
jag har hört, att han var mycket rik och mycket
bildad. Halt tänker jag, tag dig i akt, var försiktig, så
att en viss ung man inte tror, att du vill göra ett gott
parti. Jag tycker om den där herrn, men jag tvingar
mig naturligtvis till behärskning, är allvarlig och
eftertänksam, för att man icke skall märka, att jag hellre
ser honom komma än gå. Flickan säger sig slutligen:
han tycker om dig, men han vill inte gifta sig med dig!
Synd, tänker hon, han är en rätt trevlig ung man. Men
det finns ju andra män i världen och om den ene inte
vill ha dig, så kanske till slut ändå en annan tar dig!
I varje fall har den unga flickan ingen lust, att gråta
ögonen ur sig. Detta, monsieur Alfonso, är en viss
Marion Lamothes åsikt om en viss främmande ung
herre. Vad denna åsikt ej säger, kan hon inte
begripa. —"
"Ni vet hur ung jag är. Mina föräldrar —"sade
Alfonso stammande.
"Men gör jag er några förebråelser då?" sade
Marion nästan road. "Varför ursäktar ni er? Jag önskar
det alls inte. För att låta mig förtäras av bitterhet är
jag för gammal, och för att ej mer kunna hoppas är
jag för ung. Låt oss låta det vara, som det är, och låt
oss förbliva goda vänner, så länge som ni gör den här
trakten äran att stanna. -— Men nu äro vi vid målet!"
De hade hunnit fram till haciendan. Under det den
unge mannen hjälpte flickan ur sadeln, trädde Lamothe
ut ur dörren. Hans blick mörknade, då han fick se de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
