Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 106 —
Han stod där med dyster, nästan hemsk min.
Alfonso stirrade på honom. Sade denne man sanningen?
Varför dömde han sitt eget barn så strängt? Hade han
kanske andra skäl för att hålla honom borta? Nej,
det var omöjligt. Alfonso kände sin ställning i världen
för bra, för att icke veta, att han skulle vara varje far
välkommen som svärson. Nej denne man måste vara
uppriktig, han uttalade själv samma stränga dom över
sin egen dotter, som ibland dykt upp hos honom själv
i kvalfulla stunder.
Han höll inte längre ut, att stanna inne, han måste
ut. Han ville gå till rätta med sig själv och fatta ett
bestämt beslut.
Med en handtryckning, som förrådde hans
upprördhet, tog han avsked av den tystlåtne Lamothe, besteg
sin mulåsna och red bort från haciendan.
Lamothe satt ännu länge i sin länstol. Ett djupt
sorgset och bittert drag vilade omkring han mun och
pannan låg i djupa veck. Skulle han kunna önska sig en
bättre svärson än den väluppfostrade, bildade och
aktade sonen till den rike don Lotario de Toledo,
vilkens namn var beryktat ända ner till södra Mexiko?
Hade han inte själv hyst den förhoppningen, då don
Alfonso besökte honom och den unge mannens blickar
så egendomligt vilade på den unga flickan? Men allt
var nu förbi! Han kände Marions förgångna, hennes
förhållande till don Luis Guarato, och en man som
Alfonso fick han inte bedraga. Marion var förlorad för
en man med djupa och sanna känslor. Inte bara
hennes felsteg gjorde henne i faderns ögon klandervärd,
utan sättet på vilket hon hade avskedat sin älskare.
Hon hade intet hjärta endast sinnlighet.
Han satt ännu och grubblade för sig själv, då
klangen av en visa sjungen av mansröster nådde hans öron.
Han lyssnade förvånat — en fransk visa, som han själv
ofta under sin ungdom hade hört och sjungit. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
