Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 107 —
reste sig genast och såg ett tjugotal ryttare långsamt
komma ridande emot haciendan. Han kände
uniformerna mer än väl. Det var franska chasseurs.
En egendomlig känsla genomströmmade honom, den
var blandad med ofrivillig glädje, att få återse sitt
gamla fosterlands uniformer, och med bedrövelse Över, att
de kommo som fiender till hans nya fosterland, och
med skräck huruvida icke detta besök kunde gälla hans
egen person. Betänkligt nog såg detta besök också ut,
ty bredvid officeren som förde den lilla truppen, red
på en ståtlig mulåsna — don Luis Guarato!
Vad förde den mannen i skölden? Kunde man
vänta sig något gott från en människa, som man så ofta
hade behandlat med förakt och som hade så goda
grunder att hata Marion?
Att don Luis Guarato åter visade sig i denna trakt,
kunde helt enkelt förklaras genom fransmännens
närvaro. Mexikos republikanska regering hade avstått ifrån
att försvara de östliga sidorna av bergen. Endast
enstaka guerillaskaror oroade fransmännen här. Guarato
kunde alltså visa sig överallt i deras skydd. Han fick
bara akta sig för, att ej möta någon guerillera, ty en
sådan hade gjort processen kort med honom. Därför
kom han nu också i chasseurernas sällskap.
Lamothe var tvungen att lugnt möta vad som
komma skulle. Kanske vore det en lycka, om något av den
gamla kärleken till Marion ännu fanns kvar hos kreolen.
Det syntes icke som om Guarato förde något ont i
skölden. Han skrattade redan på avstånd och hälsade,
som om han ville antyda: se där är jag nu igen!
Lamothe besvarade hälsningen kort och lugnt. Hans
uppmärksamhet gällde den franske officeren. Denne,
en ännu mycket ung och påfallande mycket vacker karl,
med ett äkta, öppet och godmodigt soldatutseende,
hälsade nu mycket artigt på hacienderon och sade:
M, B. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
