Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 116 —
mare om förhållandet emellan de båda familjerna såväl
som om Toledos dotters besök förliden höst i Paris.
"Då kan det nog inte vara oangenämt för er att höra,
att Toledos äldste son, don Alfonso, bor alldeles här
i närheten och mycket ofta besöker oss", sade Lamothe.
Edmond blev igenom denna underrättelse liksom
elektricerad. En broder till hans Inez här i närheten!
Det blev överenskommet, att ett bud skulle skickas med
brev från Edmond till don Alfonso, så tidigt som
möjligt nästa morgon.
"Vilken lycka, att slumpen har fört mig just hit!"
utropade officeren.
De gingo nu in i huset till sällskapsrummet, där don
Luis också åter sällade sig till dem. Edmond föreslog
ett sällskapsspel med kort i vilket även husets dotter
skulle deltaga. Marion var lycklig däröver. Hon satt
vid Edmonds sida och denne förklarade okonstlat spelets
regler, hjälpte henne tillrätta, lät henne vinna precis så
som det brukades i hans föräldrahems glada krets
därborta i Champs Elysées. Över Marion tycktes en helt
annan anda ha kommit. Hennes något bleka kinder
glödde, hennes ögon hade fått ett mjukt hängivet
uttryck. Hon, som annars även för Alfonso fann ironiska,
sårande uttryck, var nu helt saktmodig, hängiven och
mild.
Edmond märkte ingenting av allt detta. Det föll
honom icke in att han kunde vara föremålet för en rent
avgudisk dyrkan och att han endast hade behövt
uttala ett ord, för att få varje önskan uppfylld. Det var
en lycka för honom, att han förblev så okonstlad och
obesvärad, då i annat fall uppehållet i haciendan för
honom hade blivit pinsamt, under det nu utsikten, att i
morgon få råka don Alfonso och få prata med honom
om Inez, gjorde honom särskilt uppsluppen. Ibland
observerade han Marions lycksaliga blickar, men den
unge mannen var van vid sådant och hade heller aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
