- Project Runeberg -  Miljonbruden /
138

(1931-1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 138 —

försprång av fem till sex timmar, var alltså mycket svårt
att utjämna. Edmond gav upp hoppet att nu hinna upp
den andre.

Så förgick också nästa dag. På kvällen var det
nödvändigt att unna djuren några timmars rast. Därefter
ville de rida under natten fastän det var mycket mörkt
och i stället vila under dagen. Heikaou sökte upp en
lämplig plats på en kulle mitt bland torra buskar.
Hästarna blevo fastbundna, och några minuter därefter lågo
de båda männen djupt insomnade.

Då Edmond vaknade, grydde redan morgonen,
överraskad sprang han upp; de hade ju endast velat sova till
midnatt: Indianen själv måste ha varit för trött för att
vakna. Edmond ropade på honom, han låg livlös.
Gripen av plötslig skräck böjde sig den unge fransmannen
ner och skakade honom. Intet svar, ingen rörelse. Den
gamle indianens lemmar lågo långt utsträckta och så vitt
Edmond kunde se litet förvridna och stela. Han
berörde honom — handen var iskall. Det blev ljusan dag.
Men Edmond kunde icke heller nu upptäcka något annat
än att Heikaou var död.

Det var en stor olycka för den unge kaptenen. Att
ensam fortsätta sin väg genom denna öken, obekant med
indianernas språk, det var en mycket svår uppgift.

Edmond visste ingenting mer om vägen, än att
riktningen som han måste slå in på förde mot nordväst.
Ensamheten lade sig tungt på hans hjärta. Men han
tänkte på Inez, och efter det han med from rörelse hade
läst en bön över den döde, tog han avsked, och slog
in på den väg som solen visade honom. Så red han,
en dag, två dagar utan att unna sig vila. Sedan sov
han några timmar. Hans livsmedel voro nästan slut
eller fördärvade; vatten fann han ingenstädes. Hans
häst blev matt. Han delade med den resten av brödet.
Han kunde nu omöjligt vara långt borta från Lago

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:56:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miljonbr/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free